Ty svaret på frågan är portens hemlighet. Mitt hem är där på den andra stranden, Där livets timglas ej rinner ut. Och ej till avsked man räcker handen, Ty himlens glädje tar aldrig slut. Det är någon som sjunger för mig när solen har sjunkit i väst. Det är någon som nynnar så sakta de visor jag älskat mest. Från höga skyn hördes fågelsången.
Samla dem i hjärtats dunkla vrår Skydda dem från tiden Det är vackrast när det skymmer All den kärlek himlen rymmer Ligger samlad i ett dunkelt ljus Över jorden, över markens hus Allt är ömhet, allt är smekt av händer Herren själv utplånar fjärran stränder Allt är nära, allt är långt ifrån Allt är givet människan som lån. Pär Lagerkvist Din verksamma dag har nått sitt slut Din ordnande hand domnat Aftonen kom Du kämpat ut I frid Du stilla somnat. Ditt eviga hem nu i himmelen är Ej smärta, ej sorg Du vill finna där. Ditt hjärta som klappat så varmt för de Dina Och ögon som vakat och strålat så ömt Har stannat och slocknat till sorg för oss alla Men vad Du oss gjort skall aldrig bli glömt.