Allt målas så oerhört mörkt just nu, ordet kris är stämplat i svart så att ingen ska undgå att förstå hur allvarligt läget är. Kanske ska vi börja tänka positivt. Att det ordnar sig. Finansmarknaden styrs ju i högsta grad av psykologi. Några ljuspunkter har i alla fall jag hittat. Den gemensamma sänkningen av reporäntan som EU:s riksbanker vidtog bådar ju gott.
Men kan vi verkligen bli friskare bara genom att muntra upp oss? Vi har talat med forskarna som vill värna negativa känslor och varna för käcka uppmaningar. Ni kan den klassiska frågan: Är glaset halvtomt eller halvfullt? Svaret anses beskriva hur optimistiska vi är, inte sällan tillsammans med en hurtig uppmaning om ökad optimism. Men kan man skaffa sig en ljusare syn på omvärlden eller är vi relativt stabila på denna punkt? Och vad styr egentligen hur optimistiska eller pessimistiska vi är? Enligt Mikael Landénprofessor i psykiatri vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, finns en betydande genetisk komponent i hur vi ser på omvärlden.