I sin bok Saved from What? Sproul om ett möte han hade under talet då han undervisade teologi på Temple University. Detta var en dag då jag behövde en timmes ensamhet och tystnad, bort ifrån kakafonin i kollegiets matsal. Jag utnyttjade därför min lunchtimma maximalt för att ta vara på varje ögonblick av lugn och ro som gick att få. När timmen var slut tömde jag min lunchbricka i papperskorgen och började promenera över den öppna platsen till mitt klassrum.
Blir vi faktiskt frälsta med darr på ribban, och nätt och jämt? Jag trodde frälsningen var säkrare och större än så! Blir vi frälsta med darr på ribban, vi som tror på Jesus? Är det så att Jesu försoningsverk bara nätt och jämnt räcker till för att rädda oss från dom och förtappelse? Det låter ju onekligen inte särskilt betryggande!