Institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori Det stora humanistiska forskningsprogrammet Representation och verklighet sprider nytt ljus över hur vår kunskap om medvetandet har utvecklats från antiken till i dag. Nitton forskare har under sju år studerat hur Aristoteles teorier om människans perception och kognition vidareutvecklades under medeltiden och fram till våra dagar. Nu avslutar de samarbetet med en slutrapport och konferens i Göteborg. Det omfattande programmet, som finansierats av Riksbankens jubileumsfond med 32,7 miljoner kronor, är tvärvetenskapligt och samtidigt djupt rotat i de humanistiska kärndisciplinerna filosofi och klassiska språk. Det handlar om vetenskapliga problem som är i stort sett lika flitigt studerade än idag: mekanismerna bakom våra sinnesförnimmelser, hur det går till när vi uppfattar och tolkar — eller misstolkar — vår omvärld, och hur sinnesintrycken ger upphov till föreställningar, minnen, drömmar och begrepp. Man har länge vetat att medeltidens tänkare intresserade sig mycket för dessa frågor, men kunskapen om vad de kom fram till och hur deras slutsatser kom att påverka den vidare utvecklingen, har fram tills nu varit mycket begränsad, säger projektledare Christina Thomsen Thörnqvist, professor i latin vid institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori.
Teknologin formar vår förståelse av medvetandet Teknologin formar vår förståelse av medvetandet Kopierade till urklipp Hur vi som människor fungerar har alltid speglats i den senaste teknologin, från alkemiska idéer till dagens AI. Den svenske filosofen Fredrik Svenaeus utforskar medvetandets komplexitet och ifrågasätter om den fria viljan är en illusion eller en grundläggande del av vår existens. Tänkandet om hur vi som människor fungerar verkar följa tätt med den senaste teknologin. Eller snarare; tänkandet om hur vi som människor fungerar tenderar, åtminstone populärt, att följa med föreställningen om hur den senaste teknologin fungerar. Alkemiska idéer om alkemin räknas till teknologiklockverk, grammofon, mikrofon, kamera och dator är idéhistoriskt återkommande bilder av hur våra kroppar i stort, våra sinnens funktion och hur våra medvetande är konstituerade — utan att bilderna av hur den teknologi som refereras till verkligen fungerar nödvändigtvis är desto mer utredd än idéerna om hur vi själva fungerar.